Ska det verkligen bli dags i år igen?
Varför stoppar ni inte vansinnet, varför görs det ingenting, varför tvingas människorna i mellanöstern genomlida ytterligare en het sommar av krig, varför tillåts vansinnet släppas lös i Palestina, i Gaza, i Libanon och i Irak?
Igår medverkade jag i Studio Ett i P1.
När jag intervjuades innan sändning av reportern så ställde hon en fråga som fick mig att rygga tillbaka. Hon undrade nämligen om jag var Hamas eller Fateh.
Mitt svar var att jag var palestinier, att vi aldrig haft den uppdelning som Irak numera tvingas underordna sig, men jag är skräckslagen för att det ska bli vanligare.
Kategorisering enligt politisk tilhörighet, är du god eller ond, sekulär eller religiös, demokrat eller terrorist.
Jag tänker inte acceptera kategorierna.
Min blog i år kommer inte att ha öppen kommentarsfunktion. Men jag är lika tacksam för de kommentarer och mail som ni kan tänkas ha.
I tysthet ber jag de böner jag lärde mig som barn. Böner om nåd, och styrka. Inte för min egen del, utan för Palestina.